Per-Olof Axén öppnade sin flugask och visade mig torrflugor som han bundit, ögonfröjd för varje flugfiskare, flugbindare och fisk! Kropparna var slanka, de flesta av skalad påfågelherl, vingarna av wood duck, gräsand eller gås, få varv hackel, stjärtspröt från samma fjäder. Theodore Gordon, Ruben Cross och andra, som bundit de eleganta torrflugorna från Catskill Mountains där det amerikanska torrflugefisket föddes, skulle ha blivit imponerade.

Per-Olofs torrflugor hade ett varv hackel framför vingarna och ett varv bakom. Hacklet delade sig och stod ut åt sidorna. Spetsen på varje fiber hade formen av en "fot". Flugorna vilade på längden av hacklet, inte på spetsarna, inga skulle borra sig igenom vattenytan och visa sig som en kvast under den. Han skulle inte behöva klippa "cykelhjulet" på undersidan i form av ett upp och nedvänt "V".
De påminde mig om när jag första gången såg en flymf som alltid är bunden med hönshackel. När jag fiskade med den flöt den och flöt och sjönk aldrig. Jag kunde inte förstå att en fluga med hönshackel kunde flyta så länge. När jag studerade den såg jag att hacklet var riktat bakåt och åt sidorna i form av ett paraply. Flugan flöt på längden av hacklet inte på spetsarna.

– Asiatiska tuppnackar.
– Asiatiska tuppnackar?
– Asiatiska tuppnackar för torrflugor!
– Sånt man använde förr innan det genetiska hacklet föddes.

Per-Olof gav mig en lång förklaring till anledningen att han numera använder asiatiska tuppnackar;

• jag får flera naturliga färger, furnace t.ex
• genetiska nackar är dyra och ofta får vi i Sverige nöja oss med ett begränsat antal färger
• som ung flugbindare med kanske en begränsad ekonomi så är asiatiska tuppnackar ett bra val. Jag kommer ihåg hur jag som ung flugbindare trånade efter en Metznacke men inte hade råd att köpa en
• jag kan binda flera varv utan att flugan ser för "tjock" ut. Den får ett luftigare utseende då stammen på fjädern är mjukare, lättare att binda än den tjocka stammen på ett genetiskt hackel
• hacklet blir litet längre men jag tycker att det ser fint ut
• kroppen och vingarna syns tydligare
• hacklet är avsmalnande och blir fint på en palmerbunden fluga
• jag använder också Gossamers flossilke som kroppsmaterial som många av de gamla flugorna hade.

George M. L. LaBranche skrev år 1914 boken The Dry Fly and Fast Water som är en klassiker i den amerikanska fiskelitteraturen. Han beskriver i boken sitt första torrflugefiske år 1899, en milstolpe i det amerikanska flugfisket.

Under några eftermiddagar hade han sett fisk vaka i en lång hölja som bildades där strömmarna Willowemock och Mongaup ran ihop men kunde inte ta någon av dem på sina våtflugor. Det upprepades under flera dagar. Vid ett tillfälle när han gick igenom sin flugbok hittade han ett urklipp som han sparat från den engelska tidningen Fishing Gazette med rubriken - Att kasta på vakande fisk. Skribenten hade fiskat med torrfluga.
LaBranche hade inga torrflugor men han lyckades binda vingarna på några av sina våtflugor så att de stod rakt upp och likna de naturliga sländorna på vattnet.
Full av förväntan gav han sig av till höljan där han tidigare hade misslyckats. Flera fiskar vakade som vanligt och nu lyckades han ta fyra av dem på sin Queen- of-the-Waters.
Per-Olof hade givit mig en handfull flugor med det "nya" hacklet. Två av dem var Queen-of-the-Waters som skrivit amerikanskt torrflugehistoria, nu 130 år gamla, okända och oanvända.

Vattenytan i Jönsholmshöljan var slät och blank. Solen värmde, ingen vind blåste, inga sländor syntes till men det var en idealisk septemberdag som trots frånvaron av insekter skulle öka möjligheten till ett bra torrflugefiske i stället för att begränsa det. Jag knöt på den okända Drottningen-av-alla-vatten och gjorde ett kast snett nedströms. Flugan landade på vattnet och när lina och tafs var nära att sträckas och jag skulle lyfta för att göra et nytt kast togs den med ett våldsamt plask. Jag reagerade överraskad med ett snabbt och kraftigt mothugg, tafsen gick av och harren försvann med flugan.
Jag knöt på den andra Queen-of-the-Waters och en ny harr tog den. Den här gången var jag försiktigare och långsammare i mothugget och kunde efter en stund håva en vacker, fet höstharr.

Queen-of-the-Waters
Krok: 12-16
Stjärtspröt: tupp, medium ginger
Kropp: pink/orange flossilke med ginger hackel lindat palmer
Rib: flat guldtinsel
Hackel: medium ginger
Vingar: sidofjäder från gräsand

Jag älskar att gå på upptäcktsfärd i historiens dunkla källare och dammiga vindskupor, treva mig fram i mörkret och då och då hitta bortglömda smycken.

För info om asiatiska tuppnackar:
info@flyfactory.se
jimmyflyfactory.åsa